Taube

Vi minns John Lennon, Marilyn Monroe, Prinsessan Diana och Evert Taube. En sinnessjuks avfyrade pistolskott, en överdos, en biltunnel-krasch, en utplånande brand.Evert Taubes liv och gärning skildras i ett antal tablåer. Den första är från Saltsjöbadens sjukhus där den gamle Taube strax innan han dör söker sammanfatta sitt liv och konstnärskap. Evert, 86 år gammal och minns tillbaka på sitt liv. Han skriver en självbiografisk minnesbok, ett sista stort verk som han vill lämna efter sig. I den sista Tablån står Evert slutligen ansikte mot ansikte med sig själv. Det är hans egna spöken, hans egna krav, drömmar och förväntningar om erkännande från etablissemanget som i stycket symboliseras av Den Svenska Akademien som jagar honom genom livet. De succéer, den berömmelse och den kärlek som han fått som trubadur på tribunen har inte kunnat tillfredsställa den självaktning han åtrår. Han står där och tittar in i lågorna. Nu möter han sig själv och den insikten. - "Vad fan är Nobelpriset mot en jublande folkpark!" Han kastar sitt manus i lågorna. Havet stillar sig, branden släcks och porten till Odödliga Diktares Akademi öppnas för honom.

Föreställningen innehåller Evert Taubes mest älskade visor och några mindre kända som speglar de mer okända delarna av hans liv. I symbolisk form skildras hans levnadsöde. En historia börjar när gossen vid klippan möter Neptunen i stormen och slutar vid samma klippa med den gamle mannens farväl till havet. Historien är till delar baserad på verkliga händelser och verkliga personer.